En ynka åskådare

Säsongens andra långa showträning är nu avverkad. Jisses vad vi hann mycket. Vi gjorde 3 program, men dessvärre var vi bara 5 av 18 st på träningen. Motivationen från min och Idas sida var till att börja med inte på topp, men efter att vi fått fjanta oss lite och verkligen överdriva alla rörelser i programmen hade vi hittat ny energi.

Ofelia fick stå alldeles själv på sin sida. Ni får tänka er att det ska stå ytterligare 7 stycker runt henne...


Ida och Katarina försöker koordinera krångliga armrörelser med fotarbete


Efter någon timme slöt även Erica upp till vår lilla skara


                                                  
Vad göra? Ett skratt förlänger livet, och förhoppningsvis lockar det fler till träningarna



Jag och Ida hade en ynka åskådare kvar när klockan slog 16




Ofelia, Katarina, Ida, Ildi, Erica och Annie var helt otroligt duktiga!

Nu är verkligen alla dräkter utom en helt färdig. Shoop Shoop klänningen kommer till ishallen i november för jag ska ändra lite på hårbandet samt rita lite nya mönster. Sen är det bara Black Or White kvar, men den dröjer. Och tygerna bör komma antingen i slutet på denna veckan eller i början på nästa vecka. Efter det ska "Kostymgruppen" styra upp sitt arbete och när ni alla fått ert tyg är det bara att börja sy så det ryker! :)

Sen hände det något väldigt spännande på tåget på väg till Linköping. Jag hoppade på i Södertälje. Packade upp datorn, la kartongen med gympadräkter på hyllan ovanför min plats tillsammans med min ryggsäck och jacka. På golvet la jag en påse med diverse showsaker i. Jag satt under hela resan och jobbade med showen på datorn. Jag packade ihop mig i god tid. Tog mina saker och ställde mig vid dörren på tåget. När tåget stannade i Linköping gick jag av, men redan efter några sekunder började jag fundera på att det kändes som jag glöm något. Mycket riktigt hade jag det, GYMPADRÄKTERNA! Jag sprang snabbt på tåget igen, letade efter min plats i vagn 3, men kunde inte hitta mina saker. Jag hörde hur dörrarna stängdes så jag sprang till närmsta dörr och försökte öppna, men det gick inte. Sprang fram till Bistron och skrek

- Ni måste stanna jag ska av här!

Tjejen i Bistron ringer lokföraren och han kunde lyckligtvis stanna tåget så jag kunde hoppa av, men utan gympadräkterna. Har ni varit med tidigare shower i LKF så tror jag nog ni förstår vilken stress jag kände. Jag kände hr flea veckors jobb bara åkte iväg och åtskillga kronor. Jag ringde kundtjänst och dom lyckades efter 30 minuter hitta min kartong och lämnade av den i Malmö så idag har jag lyckats få dom att skicka den upp till mig, PUH!

Det kommer att skickas ut ett nytt schema  veckan då vi har varit tvungna att ändra om lite pga tävlingar och annat.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
Trackback-URL för detta inlägg:
RSS 2.0